SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hu`gskott substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hug|­skott·ettill­fällig idé eller tanke utan större värde komm.tanken att ut­lokalisera verket till Norr­botten var bara ett löst hugskottsedan senare hälften av 1400-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. hughskot ’in­givelse’; se hug, håg, skott