SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hul`dra substantiv ~n huldror huldr·anett mytologiskt kvinnligt (skogs)väsen med förmåga att ut­öva farlig lockelse sag.yrk.JFRcohyponymskogsrå näcken och huldransedan 1851av da.-no. huldre, no. hulder; eg. ’ngn som döljer’ och besl. med 1hölja