SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hull`ing substantiv ~en ~ar hull·ing·enliten utåt­böjd hake i spetsen av krok, pil eller harpun av­sedd att hindra spetsen från att glida ut när den väl trängt in jakt.äv. om liknande, naturlig bildning på djurfästingen har en massa hullingar på sin sugapparatsedan ca 1585svenskt ord, trol. urspr. samman­satt av hull och en mot­svarighet till isl. angi ’tagg; gadd’