SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1hult äv. holtholt [hål´t] substantiv ~et el. ~en, plur. ~ el. ~ar el. ~er hult·et, holt·etnästan en­bart i sammansättn. längre (rundad) trädel som in­går i ett far­tygs ut­rustning sjö.krysshultrundhultsedan 1883av lågty. holt med samma betydelse; identiskt med 2hult
2hult substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hult·etskogs­dunge åld.geogr.sedan 1210–16 (i ort­namn)gåvobrev utfärdat av Ragnvald Ingesson till Alvastra kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hult; gemens. germ. ord; jfr ty. Holz ’trä; skog’