SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
huse´ra verb ~de ~t hus·er·arut­öva (störande) verksamhet utan hän­syn till om­givningen komm.JFRcohyponymrumstera 1 barnen fick husera fritt i lek­rummetäv. försvagathålla till den lokal där schack­klubben huserarhuserasedan 1626av lågty. huseren med samma betydelse; till hus Subst.:vbid1-185752huserande, vbid2-185752husering