SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hu`sfrid substantiv ~en hus|­frid·entill­stånd av lugn och (yttre) sam­stämmighet i hem släkt.husfriden tog slut när äldste sonen köpte el­gitarribl. med an­tydan om o­förlösta konflikterhon svalde kritiken för husfridens skullsedan 1375Några Gambla Stadgarfornsv. husfridher