SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hu`sförhör substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hus|­för·hör·et(familjevis) förhör på kristendomens huvud­stycken, ut­fört av präst vanligen i de förhördas hem histor.relig.husförhörslängdprosten höll husförhör på katekesensedan 1732