SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
huvudverb [hu`v-äv.huv`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en huvud|­verb·etverb som bär den viktigaste betydelsen i ett samman­satt verbuttryck språkvet.JFRcohyponymhjälpverb i satsen ”han måste gå” är ”gå” huvudverb och ”måste” hjälp­verbsedan 1815