SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
huvudvärk [hu`v-äv.huv`-] substantiv ~en huvud|­värk·eni­hållande smärta i det inre av huvudet med.huvudvärkstabletten blixtrande huvudvärkhon fick huvudvärk av o­väsendetäv.ngt som orsakar bekymmer eller problem takläckan är inte hyres­gästernas huvudvärk utan värdenssedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böcker1964 i bildlig bemärkelse; fornsv. hovudhvärker