SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hyck`la verb ~de ~t hyckl·arupp­träda på ett falskt med­mänskligt eller blygsamt sätt i syfte att vinna sympati komm.han var till synes skakad när konkurrenten blev sjuk, men alla visste att han hyckladeäv. i konstruktioner med objekthyckla vänskaphyckla till­givenhethyckla (ngt), hyckla (med/om ngt/att+V/SATS)sedan 1597av lågty. huchelen med samma betydelse; av om­diskuterat urspr. Subst.:vbid1-186492hycklande; vbid2-186492hyckel, hyckleri