SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
häk`te substantiv ~t ~n häkt·etsluten lokal där häktade eller an­hållna personer hålls i förvar i väntan på rätte­gång, rann­sakning e.d. jur.samh.JFRcohyponymarrest polishäkterannsakningshäkteskyddshäkteett rymnings­säkert häktesitta i häktehållas i häktehan blev fri­släppt ur häktet efter några dagarsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. häkte