SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
häk`tning substantiv ~en ~ar häkt·ning·enåt­gärd, beslutad av dom­stol, var­igenom en person som miss­tänks för allvarligare brott berövas friheten i av­vaktan på rätte­gång jur.samh.JFRcohyponymanhållande häktningsframställninghäktningsförhandlinghäktningsorderbeslutet om häktning grundades på o­tillräckliga indicierå­klagaren begärde häktning på grund av risken för undan­röjande av bevisde god­tyckliga häktningarna under diktaturenhäktning (av ngn)sedan 1864