SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`lgångare substantiv ~n äv. vard. hälgångarn, plur. ~, best. plur. hälgångarna häl|­gång·ar·endägg­djur som vid gång stöder hela foten mot marken zool.JFRcohyponymtågångare människor, apor, björnar och an­dra hälgångaresedan 1850