SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
härbärge´ra verb ~de ~t här|­bärg·er·arupp­låta plats åt ngn, för över­nattning e.d. serv.de härbärgerade gästerna i västra flygelnäv. med avs. på före­målde kunde inte härbärgera så mycket prylar i sin treahärbärgera ngn/ngt (ngnstans)sedan 1504Stockholms stads tänkeböckerfornsv. härbärghera Subst.:vbid1-188490härbärgerande, vbid2-188490härbärgering