SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
häva upp´ verb hävde el. hov, hävt, pres. häver häv·erofta fast sammansättn., seupphäva 2 plötsligt och kraftigt stöta ut rop e.d. komm.han hävde upp ett skrikäv. med avs. på tal­organ(plötsligt) göra sig hörd med hon hävde upp sin röst och protesteradehäva upp ngtsedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. häfia up ’börja tala’ Subst.:vbid1-189016upphävande, vbid2-189016upphävning