SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
höj`a verb höjde höjt, pres. höjer höj·er1förflytta till en högre nivå särsk. med avs. på kropps­delar; mera sällan med avs. på tyngre före­mål NollMOTSATSantonym1sänka 1 JFRcohyponymlyfta 1cohyponym2resa 1 han höjde handen och vinkadehon höjde glaset och skåladehan höjde frågande på ögon­brynenläraren höjde ett varnande pek­fingeräv.rikta in mot högre nivå höja blickenhöja siktetäv. bildligt, spec. i ut­tryck för att ngn har stor andlig el. moralisk kvalitethon är höjd över alla miss­tankarderas bok är inte höjd över all kritik, men den ut­gör ett intressant bi­drag till diskussionenhöja (på) ngthöja ngn/ngt till skyarnase1sky 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. höghia; bildn. till 1hög 2ge större om­fattning i ngt av­seende som fram­går av samman­hanget; spec. i fråga om an­tal, styrka, intensitet e.d. utstr.MOTSATSantonym1sänka 3 JFRcohyponymförhöjacohyponymstegra höja prisernahöja kravenhöja straffet för narkotika­innehavofta med inne­börd av förbättringhöja standardenhöja flyg­säkerhetenhöja betygetspec. i fråga om röst­styrka och ton­höjdhan höjde rösten när han inte fick svar”ciss” är tonen c höjd med ett halvt ton­stegäv. en­bart för att an­ge att ngn yttrar sig (offentligt)det höjdes röster för ett total­förbudhöja ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-LagenSubst.:vbid1-189958höjande, höjning