SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
höl´ster substantiv hölstret, plur. ~, best. plur. hölstren hölstr·et1(läder)fodral för mindre hand­eldvapen särsk. pistol; vanligen fäst vid bälte mil.axelhölstersadelhölsterhan drog revolvern ur hölstretsedan 1555av lågty. holster med samma betydelse; av samma urspr. som hölster 2 2(stort och i­bland livligt färgat) hög­blad som före blomningen om­sluter och skyddar blom­ställning el. blomma; hos t.ex. kallorna bot.SYN.synonymblomhölster hölsterbladsedan 1750bildn. till 1hölja