SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
i`akttagelse substantiv ~n ~r i·akt|­tag·els·en(visst) resultat av att iakt­ta med syn­sinnet; särsk. om ngt som bör upp­märksammas komm.SYN.synonymobservation intressanta iakttagelserskarpa iakttagelserflera iakttagelser av o­kända flyg­planäv. all­männareresultat av studium NN:s iakttagelse att de allra fattigaste sällan emigreradeen iakttagelse (om ngn/ngt/SATS), en iakttagelse (SATS)sedan 1749