SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ihå`gkomma verb ihågkom ihågkommit ihågkommen ihågkomna, pres. ihågkommer i·håg|­komm·ervanligen lös förb., jfrkomma ihåg ha (ngn) i å­tanke ofta för att visa upp­skattning komm.han ska tacksamt ihågkommas för sin generositet och hjälpsamhetkriget måste ihågkommas som en varning till fram­tida generationerihågkomma ngn/ngt (med ngt)sedan 1521Subst.:vbid1-191289ihågkommande