tryckår: 2009
ikonoklas´t
substantiv ~en ~er
ikono·klast·en●motståndare till (dyrkan av) heliga bilder i kyrkan
t.ex. i östromerska riket på 700- och 800-talen
histor.relig.yrk.JFRcohyponymbildstormare
sedan 1846till ikon och grek. klas´tes ’person som bryter sönder ngt’
