SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ikonoklas´t substantiv ~en ~er ikono·klast·enmot­ståndare till (dyrkan av) heliga bilder i kyrkan t.ex. i öst­romerska riket på 700- och 800-talen histor.relig.yrk.JFRcohyponymbildstormare sedan 1846till ikon och grek. klas´tes ’person som bryter sönder ngt’