SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ill`vilja substantiv ~n ill|­vilj·anönskan att vålla skada psykol.JFRcohyponymelakhetcohyponymondska många an­såg att det låg ren illvilja bak­om an­klagelserna mot NNillvilja (mot ngn/ngt)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ilvili