SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
imbecill´ adjektiv ~t im·bec·illmycket en­faldig om person, handling e.d. admin.psykol.ett förbud som upp­levdes som helt imbecillturspr. med exaktare inne­bördmedel­svårt psykiskt utvecklings­störd åld.sedan 1784av fra. imbécile ’sinnes­svag; dum’; av lat. imbecill´is ’svag; utan stöd’; besl. med bacill