SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
immanen´t adjektiv, neutr. ~ im·man·entsom ut­gör en o­skiljbar, organisk del av ngt särsk. fil., relig.fil.JFRcohyponyminre 2cohyponym2inneboende 2 panteisterna tänker sig gudomen som immanent i världensedan 1798eg. pres. part. av lat. immane´re ’förbli i; förbli vid’; jfr 1permanent