SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
impedans [-an´säv.-aŋ´s] substantiv ~en im·ped·ans·enelektriskt mot­stånd i växelströmskrets fys.JFRcohyponymresistanscohyponymkonduktans sedan 1900av eng. impedance ’hinder; mot­stånd’; till lat. impedi´re ’hindra’; jfr impediment