SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
impedimen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en im·pedi·ment·etmark som inte går att an­vända för jordbruks-, trädgårds- eller skogsproduktion jordbr.sedan 1733av lat. impedimen´tum ’hinder’, till impedi´re ’hindra’, bildn. till pe´s ’fot’; jfr expediera