SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`falla verb inföll infallit infallen infallna, pres. infaller in|­fall·er1ngn gång lös förb., sefalla in 5 tidsmässigt vara förlagd till viss tid­punkt, viss vecko­dag e.d. tid.SYN.synonyminträffa 1 jul­afton infaller i år på en ons­daginfalla TIDsedan 1619fornsv. in­falla ’an­falla’ 2äv. lös förb., jfrfalla in 3 skjuta in (yttrande) som kortare bi­drag till sam­tal ibl. under en paus i ngn annans yttrande komm.JFRcohyponymavbryta ”Det är självklart”, inföll han irriteratSATS infallasedan 17513äv. lös förb., sefalla in 1 tränga in spec. om militär styrka e.d. mil.fienden inföll i landets norra delarspec. äv. om ljus­strålarljuset infaller snett upp­ifrånden infallande strålen bryts i linseninfalla ngnstanssedan 1385Klosterläsningfornsv. in­falla Subst.:vbid1-192748infallande; infall (till 2 + 3)