SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ingenjör [in∫enjö´r] substantiv ~en ~er ingenj·ör·en(titel för) tekniskt ut­bildad person som yrkesmässigt sysslar med konstruktioner, beräkningsuppgifter m.m. tekn.yrk.ingenjörsfirmacivilingenjörSverige måste ut­bilda fler ingenjörersedan 1741av fra. ingénieur med samma betydelse, urspr. ’byggare av krigs­maskiner’, till engin i bet. ’krigs­maskin’; besl. med ingenium