SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
initiativ [-tsiati´v] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en initi·at·iv·etsjälv­ständigt (och beslutsamt) handlande som syftar till att starta ngn verksamhet jur.komm.JFRcohyponymtillskyndan privata initiativ in­om vård­sektornhon tog kontakten på eget initiativkonferensen an­ordnades på initiativ av regeringenhan tog initiativet till en in­samlingdet var ingen som vågade ta initiativ och där­för skapades inga chanseräv.över­tag genom större initiativ­kraft laget ryckte åt sig initiativetpartiet har initiativet i den politiska debatten(på ngns) initiativ, initiativet (till ngt/att+V/SATS)sedan 1821, äldst i bet. ’förslags­rätt’av fra. initiative med samma betydelse; till initiera