SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inkarne´ra verb ~de ~t in·karn·er·arut­göra inkarnation av relig.JFRcohyponymförkroppsligacohyponympersonifieracohyponymmaterialisera hon är o­skulden inkarneradinkarnera ngtsedan 1861av lat. incarna´re ’över­gå i kött och blod’, till car´o ’kött’; jfr karnation Subst.:vbid1-193575inkarnerande; inkarnation