SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`korporera verb ~de ~t in·korp·or·er·arupp­ta i sig som (administrativ) del om (myndigheter i) om­råde som redan ut­gör en administrativ enhet samh.JFRcohyponyminförliva staden växte genom att inkorporera krans­kommuneren stor del av central­orten är inkorporerad lands­bygdäv. ut­vidgathan inkorporerade vissa element från NN:s tänkande i sitt filosofiska systeminkorporera ngt (i/med ngt)sedan 1556av lat. incorpora´re med samma betydelse; jfr korporation, korpus Subst.:vbid1-193813inkorporerande, vbid2-193813inkorporering; vbid3-193813inkorporation