SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inn`anmäte substantiv ~t ~n inn·an|­mät·etinre delar särsk. om in­älvor i slaktat djur men äv. all­männare af.kokk.gåsens innanmäteklockans innanmätengts innanmäte, innanmätet av/i ngtsedan 1734äldre inmäte, bildn. till mat, jfr äldre in­mat; jfr lystmäte