SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inokule´ra verb ~de ~t in·okul·er·arut­föra inokulation av med.redan under antiken kunde man vaccinera mot smitt­koppor genom att inokulera försvagat smittkoppsmaterialinokulera (ngt) (på ngn/ngt)sedan 1727av lat. inocula´re ’in­ympa’, till in´ ’in; i’ och oc´ulus ’öga; knopp’ Subst.:vbid1-194533inokulerande, vbid2-194533inokulering; inokulation