SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`pass substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en in|­pass·etsnabbt in­skjuten replik komm.hon viftade o­tåligt bort hans inpassett inpass (om ngt/SATS)sedan 1846av lågty. inpas ’in­trång’; trol. av ita. impaccio ’hinder; bekymmer’