SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`plantera verb ~de ~t in|­plant·er·arofta lös förb., seplantera få (djur eller växt) att leva eller växa i ny miljö af.bot.zool.in­sjöar med inplanterad laxäv. bildligthon inplanterade tidigt ett litterärt intresse hos soneninplantera ngt (ngnstans)sedan 1579Subst.:vbid1-194655inplanterande, vbid2-194655inplantering