SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
insinue´ra verb ~de ~t in·sinu·er·aran­tyda (ngt) på ett kränkande sätt komm.insinuerar du att jag har tagit mutor?insinuera ngt/SATSsedan 1653av lat. insinua´re ’sticka in i bröstet; låta ngt tränga in’, till sin´us ’bröst, barm; bukt’; jfr sinus Subst.:vbid1-195024insinuerande, vbid2-195024insinuering; insinuation