SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
institution [-∫o´n] substantiv ~en ~er in·stit·ut·ion·en1sam­hällelig in­rättning för viss typ av tjänster eller upp­drag vanligen om av­gränsad del av större organisation el. system, som förfogar över egna lokaler samh.spec. in­om sjuk­vårdenpatienterna bollades mellan o­lika institutionerspec. äv. in­om hög­skola e.d.institutionsstyrelseinstitutionen för svenska språketsociologiska institutionenäv. med tanke på lokalen, särsk. i skolsammanhangofta i sammansättn. fysikinstitutionenkemiinstitutionensedan 1820av lat. institu´tio med samma betydelse; jfr institut 2traditionell, etablerad in­rättning eller sed­vänja in­om större grupp ofta in­om ett sam­hälle sociol.äktenskapet som institutionkyrkan som institution och lärasmörgås­bordet är något av en svensk institutionsedan 1879