SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
instrumenta`lis substantiv, ingen böjning, n-genus el. neutr. in·stru·ment·al·isett kasus (i vissa språk) som i sin huvudanvändning an­ger verk­tyget eller redskapet för verbhandlingen före­kommande bl.a. i många slaviska språk, t.ex. ryska språkvet.sedan 1846till lat. instrumen´tum ’verk­tyg’; jfr instrument