SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
intra`da [-tra´-el.-tra`-] substantiv ~n intrador in·trad·antyp av instrumentalt inledningsstycke vanligen av pompös karaktär, spelat t.ex. vid förnäma personers entréer; särsk. under barocken musiksedan 1634via ita. av lat. intra´ta ’in­gång’