SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
intrigera [-ge´-] verb ~de ~t intrig·er·arbedriva intriger komm.armé­chefen intrigerade mot över­befälhavarenintrigera (mot ngn/ngt)sedan 1680av fra. intriguer med samma betydelse; av lat. intrica´re ’trassla in; förvirra’ Subst.:vbid1-196402intrigerande