SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
intrika´t adjektiv, neutr. ~ in·trik·atsvår att lösa eller över­blicka ofta på grund av känsliga yttre om­ständigheter admin.psykol.JFRcohyponyminvecklad ett intrikat problemden intrikata frågan om den svarta ekonominsedan 1660av lat. intrica´tus med samma betydelse, urspr. perf. part. av intrica´re ’trassla in’; jfr intrigera