SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inventarier [-ta`-äv.-ta´-] substantiv, plur. in·vent·ari·erlös egendom ekon.hush.JFRcohyponymeffekt 3cohyponympersedel husets ut­rustning och inventariersedan 1831Beträffande formen *inventarie, se stilruta för seminarium.