SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inverte´ra verb ~de ~t in·vert·er·ar●ändra till om­vänd ordning eller om­vänt läge i förhållande till det normala el. ur­sprungliga mat.vetenskapl.i fråge­satser an­vänds ofta inverterad ord­följd, dvs. predikatet före­går subjektet○spec. mat.bilda nytt bråk­tal genom att låta täljare och nämnare byta plats i visst bråk­tal det inverterade värdet av 3/4 är 4/3○i perf. part. äv.(skenbart) mot­satt en öd­mjukhet som var ett slags inverterat hög­modinvertera ngtsedan 1660av lat. inver´tere ’vända om’ Subst.:vbid1-196715inverterande, vbid2-196715invertering; inversion