SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`vänta verb ~de ~t in|­vänt·aräv. lös förb., sevänta in vänta på ngn händelse e.d. som förut­ses tid.invänta beskedofta med inne­börden att ingen­ting görs före denna händelseav­vakta det var inget annat att göra än att invänta gryningenspec. äv.låta komma i kapp stanna och invänta de efter­kommandefärjan inväntar tågetinvänta ngn/ngtsedan ca 1800Subst.:vbid1-891987inväntande, vbid2-891987inväntning; vbid3-891987inväntan