SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`älvor substantiv, plur. in|­älv·ororgan som är belägna i kroppshålorna hos människa el. djur anat.med.zool.inälvsparasitspec. som föda, ofta i mots. till köttvanligen i sammansättn. inälvs­matsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. inälve, inälvir; av o­visst urspr.