SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
irritation [-∫o´n] substantiv ~en ~er ir·rit·at·ion·eno­lustig, lätt upp­retad sinnes­stämning ofta över ngt som upp­levs som en menings­lös el. o­nödig störning psykol.JFRcohyponymretning stigande irritationväxande irritationden droppande kranen var en källa till irritationhans förhastade ut­talande väckte irritationäv. om lättare skadesymptom e.d.hudirritationirritation (på ngn) (över ngt/att+V/SATS)sedan 1764 (om skadesymptom); sedan 1845 om person