SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
-ism substantiviskt slutled med subst. el. adj. som för­led (propagerande) riktning av an­givet slag, in­om religion, filosofi, politik, konst etc.; endast i sing. Nollbuddismexpressionismfascismkatolicismklassicismkommunismkonservatismkubismliberalismmarxismmodernismnationalismnazismpacifismrealismsocialismäv. om viss kroppslig el. själslig av­vikelse el. sjukdomalbinismalkoholismbromismexhibitionismfetischismkretinismmasochismmongolismsadismsomnambulismäv. om viss egenskap, verksamhet e.d.bilismheroismkannibalismoptimismpessimismsnobbismsubjektivismvandalismäv. mera konkret, spec. om språkegenhet(er) som beror på efter­bildning av ett främmande språk el. är av dialektal natur, om förskönande omskrivning(ar), ut­tryck av viss karaktär e.d.äv. i plur. aforismanglicismdanismeufemismgallicismgermanismlakonismlatinismnorvagismprovinsialismskanismtruismspec. äv. koll.mekanismorganismvokalismsedan ca 1750av lat. -is´mus; av grek. -ismos´ till verb­ändelsen -izei´n ’-isera’