SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
i`stadig adjektiv ~t i|­stad·igsom en­vist vägrar att foga sig admin.psykol.zool.JFRcohyponymmotspänstig han förnekade istadigt allt (adv.)spec. om hästsom inte kan förmås att röra sig ur fläcken el. i önskad riktning äv. om handling e.d.hennes istadiga vägran att kompromissasedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. istadhoger, bildn. till standa i ’stå fast i ngt; vara upp­tagen av ngt’