SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ja`rop substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ja|­rop·etin­stämmande rop särsk. från flera som till­frågats kollektivt komm.spridda jarop hördes efter ord­förandens fråga om styrelsen kunde beviljas ansvars­frihetsedan 1809