SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
jo`rdförstöring substantiv ~en jord|­för·stör·ing·enprocesser som, förstärkta av mänsklig över­exploatering, skadar mat­jorden var­vid markens bördighet varaktigt minskar; upp­komna t.ex. genom vind- och vattenerosion el. genom försaltning, förgiftning el. ur­lakning geol.jordbr.JFRcohyponymabrasioncohyponymerosioncohyponymjordflykt det ned­huggna skogs­området drabbades av kraftig jordförstöringsedan 1940