SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
jugendstil [jo`gent-] substantiv ~enofta förk. jugendjugend|­stil·enen konst- och arkitekturriktning som känne­tecknas av stiliserade naturformer och slingrande linjer populär i större delen av Europa runt förra sekel­skiftet konstvet.en stol i sen jugendstilbok­illustrationer i jugendstilsedan 1906